Inga Harnesk
Inga Harnesk

Jag har renskrivit en del minnesanteckningar om mitt liv med min make gruvarbetaren och våra tre barn. Jag ville bara summera vad våra liv egentligen handlat om. Familjefoton visar många fina stunder tillsammans med släkt och vänner. Maken dog för några år sen, men jag hade verkligen behövt fråga honom om ett och annat. Ramen var på den tiden kärnfamiljen i folkhemmet.

När jag lämnat mina minnen återvänder jag till nutiden. Men jisses – vi är ju redan i augusti! Bara en månad kvar till valet. Då skall alla hinna bestämma sig för hur de skall rösta! De flesta vet kanske. De politiskt aktiva arbetar året runt och många av dem har gjort så i hela sina vuxna liv. Många har uppfostrats i en anda i hemmet och senare skaffat sig en annan övertygelse. Några har bytt åsikter flera gånger om. Har partierna möjligen själva förändrats? Naturligtvis. Bara under min tid har ju så oerhört mycket förändrats i samhället och därmed påverkat våra personliga liv. Allt berodde inte bara på den egna förmågan till framgång och karriär. Vi har alla fått det bättre.

Samhällsutvecklingen gav oss undan för undan ett bekvämare och mer omväxlande liv. Föregående generationer tog till sig allt nytt med tacksamhet. Sådant som telefon, radio och TV är idag något självklart. Men jag har levt så länge att jag har upplevt hushåll utan elektricitet. Senare har man till och med landstigit på månen och touchat andra planeter. Med IT har vi fått ett digitalsamhälle. Ungdomar och ungdomliga äldre umgås snart enbart via sina digitala apparater, medan andra äldre kan känna utanförskap. Nu när Artificiell Intelligens, mänskliga robotar, är på gång, kan utvecklingen kännas skrämmande.

Med kunskap följer ansvar

Samtidigt har vi fått ökad kunskap om hela vår jord; om miljön, om hur människor lever – och med kunskap följer ansvar. Det finns ett stort antal humanitära organisationer; utländska och inhemska, som arbetar över hela världen. Vi klarar oss inte utan varandra. Här i Sverige såg vi till exempel under bränderna att människor tycker om att hjälpas åt, om de får komma tillräckligt nära.

Just nu vill alla våra politiker i Sverige göra livet bättre för sina väljare. Säger de i alla fall. Var och en på sitt sätt. Vill de hjälpas åt? Kan de? Måste de?

Det blir en spännande valomgång!

Inga Harnesk
Lämna ett svar
You May Also Like

Det sista vi behöver är ett försvagat civilsamhälle

Behöver jag påminna om att FN:s barnkonvention har blivit svensk lag och att vi ska värna om barn och allt som handlar om dem? Den här krönikan handlar om fördelningen av föreningsbidrag i Rinkeby-Kista.

Det finns bara en sak att göra – vaccinera dig!

Jag är vaccinerad. Jag blir nästan aldrig sjuk och ingen i min familj får någonsin influensa. Vi tror att vi är naturligt immuna. Ändå vaccinerar vi oss allihop, för vi vill inte sprida sjukdomen vidare till någon med sämre motståndskraft. Någon som kanske dör. 

Ingenting är längre som förut

Den här krönikan handlar om Medborgarkontoret i Tensta. Jag vet att ord som engagemang, vilja och intresse inte finns hos vissa av dem som jobbar där

Konsumentkrönika i coronans tid

Nu i coronatider känner jag mig ibland helt maktlös. Men för oss konsumenter finns det ändå flera olika saker vi kan göra för att inte tappa makten över vår privatekonomi.