Inga Harnesk
Inga Harnesk

Jag har renskrivit en del minnesanteckningar om mitt liv med min make gruvarbetaren och våra tre barn. Jag ville bara summera vad våra liv egentligen handlat om. Familjefoton visar många fina stunder tillsammans med släkt och vänner. Maken dog för några år sen, men jag hade verkligen behövt fråga honom om ett och annat. Ramen var på den tiden kärnfamiljen i folkhemmet.

När jag lämnat mina minnen återvänder jag till nutiden. Men jisses – vi är ju redan i augusti! Bara en månad kvar till valet. Då skall alla hinna bestämma sig för hur de skall rösta! De flesta vet kanske. De politiskt aktiva arbetar året runt och många av dem har gjort så i hela sina vuxna liv. Många har uppfostrats i en anda i hemmet och senare skaffat sig en annan övertygelse. Några har bytt åsikter flera gånger om. Har partierna möjligen själva förändrats? Naturligtvis. Bara under min tid har ju så oerhört mycket förändrats i samhället och därmed påverkat våra personliga liv. Allt berodde inte bara på den egna förmågan till framgång och karriär. Vi har alla fått det bättre.

Samhällsutvecklingen gav oss undan för undan ett bekvämare och mer omväxlande liv. Föregående generationer tog till sig allt nytt med tacksamhet. Sådant som telefon, radio och TV är idag något självklart. Men jag har levt så länge att jag har upplevt hushåll utan elektricitet. Senare har man till och med landstigit på månen och touchat andra planeter. Med IT har vi fått ett digitalsamhälle. Ungdomar och ungdomliga äldre umgås snart enbart via sina digitala apparater, medan andra äldre kan känna utanförskap. Nu när Artificiell Intelligens, mänskliga robotar, är på gång, kan utvecklingen kännas skrämmande.

Med kunskap följer ansvar

Samtidigt har vi fått ökad kunskap om hela vår jord; om miljön, om hur människor lever – och med kunskap följer ansvar. Det finns ett stort antal humanitära organisationer; utländska och inhemska, som arbetar över hela världen. Vi klarar oss inte utan varandra. Här i Sverige såg vi till exempel under bränderna att människor tycker om att hjälpas åt, om de får komma tillräckligt nära.

Just nu vill alla våra politiker i Sverige göra livet bättre för sina väljare. Säger de i alla fall. Var och en på sitt sätt. Vill de hjälpas åt? Kan de? Måste de?

Det blir en spännande valomgång!

Inga Harnesk
Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar
You May Also Like

”Du har ärvt flera miljoner av en avlägsen släkting…”

Jag får höra allt bra skvaller från min mamma. Den här gången gällde det en väninna som blivit uppringd och lurad på hela månadens pengar.

Barnen undrar när coronan tar slut

”När är corona slut egentligen?” Barnen undrar. Alla undrar och tiden bara går. Vänner får barn, fyller år, gör slut med sin partner och förlorar nära anhöriga utan att det går att träffas och krama varandra. Snart har det gått ett år sedan man sågs på grund av restriktioner.

Vi behöver modiga politiker och sociala insatser

Jag tittade på en intervju i Nyhetsmorgon med inrikesminister Mikael Damberg om det eskalerande dödliga skjutvapenvåldet i Sverige. Intervjun inleds med dyster statistik och tabeller på stigande dödssiffror och Damberg ombeds ge sin analys på problemet.

Repression ingen väg ur sorgen

”Där jag bor det spills så mycket blod du kan bada”. Det är inte en textrad jag önskar att någon unge ska relatera till. Men i våra förorter mördar unga killar varandra i fullt dagsljus och Yasin toppar listorna.