Inte bara en trasig bänk, utan två, står på Rinkeby Torg sedan månader tillbaka. Bild: Mariana Vigil
Den 19 juni tog jag en bild på de trasiga bänkarna i Rinkeby centrum. Nu i augusti tog jag en ny bild, bänkarna står fortfarande kvar. Då gick jag till Medborgarkontoret för att fråga dem om torget var privat eller tillhörde kommunen. De sade att det är kommunens, men när jag visade bilderna på de trasiga bänkarna avfärdade de mig på ett väldigt otrevligt sätt. De sade att jag kommit till fel plats och att de inte hade något med det att göra. Är det så här kommunen och stadsdelen vill att deras lokala ansikte utåt ska bemöta medborgarna?
Är det så här kommunen vill att deras lokala ansikte utåt ska bemöta medborgarna?
Extra absurt är att jag i mitt jobb, på receptionen i Rinkeby Folkets Hus, dagligen får vägleda tiotals personer som söker efter olika typer av kommunal service. Oftast söker de just Medborgarkontoret, men även Familjehuset och Biblioteket. De vill veta adress och öppettider, var man ska lämna tillbaka böcker när bibblan är stängd och mycket annat. Jag försöker hålla mig informerad och tar hjälp av teckenspråk eller kollegor när språket inte räcker till. Ibland kommer kommunanställd personal och ber mig att släppa in dem i Träfflokalen, som även den tillhör kommunen. Inget av detta hör till mina arbetsuppgifter. Jag kanske ska svara dem att jag inte har något med det att göra eftersom jag jobbar på Rinkeby Folkets Hus?
Mariana Vigil
Lämna ett svar
You May Also Like

Öppet brev till Anna König Jerlmyr

Lördagen den 4 maj var det dags för Rinkeby empowerment, ett evenemang på Rinkebystråket för att i första hand lyfta tjejer och kvinnor i orten.

Järva har ett eget arv värt att bygga vidare på

Miljonprogrammet, som Järva är en del av, var ett statligt projekt med syftet att bygga 1 miljon bostäder under åren 1965 till 1975. Projektet initierades för att lösa den rådande bostadskrisen och samtidigt höja levnadsstandarden genom välplanerade lägenheter.

Så påverkar pandemin oss som går på gymnasiet

Den 17 mars 2020 fick gymnasieeleverna beskedet att skolorna stänger. Mindre än en timme efter att nyheten kom kunde vi elever träffa reportrar utanför vår skola som ville intervjua oss om hur vi kände inför detta. Jag minns, att alla var lyckliga över beskedet och även nyfikna på hur det skulle bli. Det liknande en scen i en film, saker höll på att ändras.

Ideella krafter i Järva samarbetar mot corona

Vi i Somaliska ungdomsförbundet i Sverige (SUIS) har arbetat hårt de senaste veckorna för att sprida information om hur man ska skydda sig mot coronaviruset.  Vi har särskilt vänt oss till äldre och människor med knappa kunskaper i svenska språket. I det arbetet vill vi samarbeta närmare med myndigheterna.