För ett par dagar sedan publicerade Madonna ett inlägg om Coronaviruset på sitt Instagramkonto som blev viralt. Hon satt naken i ett badkar fyllt med rosenblad och berättade om hur Coronaviruset har gjort oss mer jämlika, eftersom viruset kan drabba vem som helst, oavsett om du är rik eller fattig. I slutet av inlägget avslutar hon med att säga att vi alla sitter i samma båt, och om skeppet sjunker, så drunknar vi alla.
Mantrat om att Covid-19 hotar hela mänskligheten och är ett hot mot allas hälsa, utan undantag, har varit ett återkommande tema. Inte bara inom populärkulturen, men också bland förtroendevalda politiker och företrädare för Myndighetssverige. Men nyheten om de sex svensksomalier som hade gått bort till följd av Coronaviruset sätter fingret på någonting helt annat. Det vill säga att pandemin faktiskt är ett större problem för vissa utsatta grupper.
Dessa uttalanden förstärker bara den koloniala föreställningen om svensksomalier som analfabeter och obildade.
Men spekulationerna om offrens läs- och skrivkunnighet som en orsak till deras död är inte bara häpnadsväckande utan också ett sätt att skuldbelägga offren och deras anhöriga. Dessa uttalanden förstärker bara den koloniala föreställningen om svensksomalier som analfabeter och obildade. Vi vet absolut ingenting om offrens kunskaper kring Covid-19 och bör därför heller inte spekulera kring det. Det är dessutom naivt att tro att några översatta broschyrer om Coronaviruset på somaliska eller arabiska skulle ha förhindrat deras död. Och om vi vänder på frågan: Är det inte ett större problem att alla dessa individer som kan läsa och skriva, envist går emot de angivna rekommendationerna från regeringen, genom att åka skidor i fjällen efter att ha varit på skidsemester i norra Italien för några veckor sedan?
Vad som istället borde diskuteras är hur det kommer sig att vi inte har en särskild beredskap som är anpassad till de grupper som är särskilt utsatta. Sverige är världsbäst när det kommer till förebyggande arbete. Det finns en rad olika former av folkhälsosatsningar som sker kontinuerligt och över en lång period för att främja en god folkhälsa. Exempelvis finns Generation Pep som syftar till att skapa en folkrörelse för en mer jämlik hälsa för barn och unga. Liknande satsningar mot rökning, alkoholkonsumtion och psykisk ohälsa av olika slag har gjorts och görs hela tiden. Men den politiska viljan att främja vissa gruppers folkhälsa – exempelvis nyanlända, hemlösa eller ensamstående mammor – lyser med sin frånvaro och därmed tillsätts inga särskilda resurser för att handskas med dessa typer av utmaningar. Istället har vi sett att vården för landets minoriteter skiljer sig så till den grad att det skiljer hela 18 år i förväntad livslängd mellan dem som bor i Danderyd och dem som bor i Vårby gård.
I alla samhällen som är byggda på tydliga ojämlika rashierarkier och klasskillnader så kommer utfallet vara olika när en kris uppstår.
Detta leder till att utsatta grupper måste förhålla sig till rekommendationer som egentligen är anpassade efter en vit medelklass. Det är inte alla som har möjlighet att jobba hemifrån från sin dator. Det är heller inte alla som har möjlighet att sitta i självkarantän i sin fullt utrustade sommarstuga i Värmland. När man pratar om att eventuellt stänga ner landets grundskolor så är utgångspunkten att varje barn har ett eget rum med en egen dator. Förutsättningarna ser inte likadana ut för alla och därför måste staten förse de utsatta medborgarna en möjlighet att skydda sig för att hålla sig friska.
I alla samhällen som är byggda på tydliga rashierarkier och klasskillnader så kommer utfallet vara olika när en kris uppstår. Oavsett om krisen är ett inbördeskrig, en naturkatastrof eller en pandemi. Därför är det oerhört viktigt att staten anpassar rekommendationerna efter de utsatta gruppernas behov, och att man prioriterar deras välmående. Det är så man räddar liv.
Rashid Musa
Bild: Johan Resele
