Många har väntat på det nya polishuset. Ja, det finns de som glatt sig åt att många poliser skulle komma till Rinkeby.

Själva husbygget skulle ge jobb åt närområdet, lovade man, praktikplatser och byggnadsarbeten. Hur blev det? Det blev en handledare från Fryshuset och några ungdomar som målade en graffitivägg. Inget mer. Byggnaden är säkerhetsklassad, liknar mest en militärbas någonstans, och järvaborna godkändes inte.

Polisstationen skulle ge Rinkeby nytt liv, sade man. Fler skulle äta på restaurangerna och handla i butikerna. Precis som det var när stadsdelsförvaltningen låg i Rinkeby.

Än en gång utmålas Rinkeby som så farligt

Men nu läser jag att poliserna inte törs åka till Rinkeby på egen hand, utan ska få eskort till och från jobbet av en särskild polispatrull. Hur ska de då våga sig ut till centrum på lunchen?

Än en gång utmålas Rinkeby som så farligt. Tänk på alla som kommer till Rinkeby varje dag, de som arbetar i skolan, förskolan, på kulturförvaltningen, i butikerna. De vågar.

Men poliserna törs inte åka till jobbet. Jag undrar, har de verkligen valt rätt yrke?

Kerstin Gustafsson Figueroa
Lämna ett svar
You May Also Like

Om polisen, visitationszoner och husrannsakningar

Moderaterna vill ha visitationszoner, säger de, så att polisen ska kunna visitera människor i tid och otid. Varför kräver de det? Det är att slå in en öppen dörr, visitationszonerna finns redan.

Är det verkligen fler ordningsvakter vi vill ha?

Den gravida kvinnan som brottades ner på tunnelbanan inne i city födde sitt barn för tidigt. Ordningsvakterna åtalas inte, utan återgår i tjänst som om ingenting har hänt. Vad händer med ordningsvakten som så brutalt behandlade en tolvåring i Kista galleria? Hans arbetsgivare tycker inte att något fel har begåtts.

Det är det här med religion och tradition

Det är det här med religion och tradition. För några år sedan intervjuade jag en somalisk tjej om hur hon och hennes familj firade eid. Vi träffades utomhus och hon hade precis kommit ut från moskén. ”Ja, vad handlade predikan om idag då?” frågade jag. ”Jag vet inte”, svarade hon. ”Jag förstod inte, han talade arabiska.”

Tillbaka på ruta ett och börja om från början

Jag har arbetat i Järva sedan augusti 2016, men ibland känns det som om jag varit här i evigheter.