Norra Järva stadsdelsråd har haft styrelsemöte. Som revisor borde jag kanske varit med, men mina digitala muskler räckte inte till för att delta i videosammankomsten, så jag fick nöja mig med att efteråt ta del av minnesanteckningarna.
Och där framgår att stadsdelsrådet diskuterade vanskötseln av Kista gård, Granby gård och Hästa gård på Järvafältets kulturreservat:
Kerstin Wikström berättade att hon gjort en felanmälan om förfallet av Kista gård på Stockholms stads ”Tyck till-app”. Hon fick ett svar där exploateringskontoret meddelade att köparen och Stockholms stad hade varit överens om att husen skulle rustas upp och att verksamhet skulle bedrivas där enligt den framtagna detaljplanen, som skulle gynna området och de boende i närheten. Då borde väl krav kunna ställas på staden att följa upp avtalet och trycka på om åtgärder?
Jag var nyligen en sväng förbi Hästa gård som står tom och övergiven. Man saknar också djuren som fanns där, och undrar om Hästa också ska lämnas att förfalla.
Stadsdelsrådet jobbar också vidare tillsammans med Björn Erdal och Låt parken leva för att stoppa skövlingen av discgolfparken i kulturreservatet. Nästa steg är att överklaga till Mark-och miljödomstolen att länsstyrelsen på formella grunder nekat stadsdelsrådet och Låt parken leva klagorätt, skriver stadsdelsrådet.
Märkligt att vi som bor här och berörs inte ska ha någon talan, kan man tycka. Själv har jag svårt att förstå att politikerna framhärdar med svindyrt miljöskadligt förslag, när det finns bättre och billigare alternativ.
Stadsdelsrådet diskuterade också coronan, smittspridningen i Järva, trångboddheten, evakueringsboenden, att många med ofta otrygga jobb i vård, butiker, transporter och andra serviceyrken inte kan jobba hemifrån och därför utsätts för smitta, bristen på skyddsutrustning och munskydd mm. Den stillastående rulltrappan i Rinkeby t-bana och trängseln på bussarna i rusningstrafiken togs också upp.
Slutligen ser jag att Nyhetsbyrån Järva uppmärksammar att Rinkeby kvarn fått sina vingar åter. Sånt blir man ju glad av. Den stod från början nära Odenplan inne i stan och eftersom jag är uppvuxen i Sibirien, så är det mina hemtrakter. Fast jag läser att kvarnen flyttades till Järvafältet redan 1882 – och det var precis 100 år innan jag packade mina pinaler och från min dåvarande bostad vid den trånga bullriga Döbelnsgatan flyttade ihop med den blivande hustrun i det gröna Husby.
Mats Leander
