Mariam och hennes mamma kommer utvisas inom två veckor och lever under väldig stress. Det är nu den tredje gången de får avslag på ansökan om uppehållstillstånd. Tenstaflickorna vädjar nu till alla att skriva under deras upprop på instagram.
– Det kan vara vår sista chans, säger Mariam Alkrdi.
Mariam går sista året på gymnasiet och drömyrket är att bli advokat. Det har varit mycket fram och tillbaka under alla åren. De sökte uppehållstillstånd första gången då de kom 2014 och de fick avslag oktober 2015. Sedan sökte de andra gången 2019 och fick avslag. Och nu tredje gången gillt. De har varit papperslösa och levt undangömda hos släktingar.
– Jag har inte varit så orolig eftersom barn under 18 år har rätt att få vård och utbildning i Sverige. Men nu är jag 18 år och ses som vuxen. Så nu är situationen annorlunda och vi bara har två veckor kvar att lämna landet.
Vi har inget i Ukraina
Mariams föräldrar skilde sig när de kom till Sverige. Pappan är kvar i Ukraina och har ny familj nu.
– Vi har inget i Ukraina. Vi skulle i praktiken bo på gatan om vi åkte tillbaka dit. Hela mitt liv är i Sverige, både vänner och släkt. Men Migrationsverket anser oss inte ha tillräckliga skäl för att stanna, säger Mariam Alkrdi.
Mariam och hennes mamma lever under ständig stress. Mamman söker hela tiden jobb, och hon får också arbete, men aldrig längre perioder. Inte så länge att hon kan söka uppehållstillstånd på grund av arbete.
– Vi har klarat oss tack vare släktingar som har hjälpt oss under åren. Men nu är det kritiskt.
Mariam tycker att Migrationsverket behöver tänka om.
– Jag förstår, att många kommer från värre krigsdrabbade länder, men vi är en bortglömd grupp. De läser inte ens igenom våra argument i vår ansökan om uppehållstillstånd, utan anser att Ukraina har förutsättningar att hjälpa sin befolkning. Det är så orättvist.
Kan de inte se mina drömmar?
– Jag har levt hela min ungdomstid här. Jag vill verkligen fortsätta universitetet och bli advokat. Kan de inte se mina drömmar? Jag valde inte att komma hit, utan min mamma tog med mig. Vi har ingen framtid utan papper.
Tenstaflickornas namninsamling har gett Mariam lite hopp om framtiden, trots allt.
– Jag är så tacksam att Tenstaflickorna, som är mina goda vänner, hjälper mig med namnunderskrifter. Det jobbigt att leva så här, säger Mariam Alkrdi.
Krista Sirviö
