Debatten om tvättmaskiner som sägs tvätta rent utan tvättmedel fortsätter. Forskaren David Wensbo Posaric läste insändaren om problemen i tvättstugan på Rinkebysvängen och hörde av sig till Nyhetsbyrån Järva.
”Utveckling handlar om att ta ett steg framåt, högteknologiskt eller inte. Inte ett steg bakåt.” Så avslutar Nikoletta Dolfin sin insändare som handlar om varför det är uppror i tvättstugan på Rinkebysvängen. Anledningen till upproret står att finna i att tvättstugan tydligen inte klarar av någon av sina huvuduppgifter – att göra kläder både rena och torra.
Hyresgästerna i Rinkeby och jag själv har upptäckt samma sak, nämligen att det finns en önskan, eller tro, bland vissa hyresvärdar att avjoniserat vatten skall ha tvättande egenskaper som är närmast magiska.
Inte bara är det så att detta avjoniserade vatten, som kallas DIRO-vatten av företaget SWATAB som säljer detta system, är lite eller något bättre än vanligt kranvatten. Nej, det är så fantastiskt att man varken behöver ha tvättmedel eller ens värma det då det pumpas in i tvättmaskinen från den tillhörande avjoniseringsanläggningen. Som om inte detta skulle räcka för att övertyga om detta speciella vattens förträfflighet, påstås det även att just detta vatten har väldigt lätt att avdunsta från fuktiga kläder. Denna bonusegenskap medför givetvis att hyresvärdens energikostnader minskar då torktumlaren inte behöver vara igång lika länge som när man tvättar på traditionellt sätt, det vill säga med vanligt kranvatten.
Ren sponsring i form av sjusiffriga belopp från skattemedel
När jag, som disputerad kemist med många års forskning och stor erfarenhet av att skölja labglas med avjoniserat vatten för att inte få kalkfläckar, för något år sedan fick höra påståendet att sådant vatten skulle ha alla dessa fantastiska och hittills okända egenskaper, trodde jag att någon skämtade med mig. Mitt muntra ansiktsuttryck byttes dock till bekymrat när jag förstod att en hel rad organisationer, allt från miljöföreningar till den statliga Energimyndigheten, stödde företaget SWATAB som kommit med dessa påståenden. Dessa visade sig ha delat ut diverse utmärkelser och priser, såväl som ren sponsring i form av sjusiffriga belopp som härstammar från skattemedel, för denna miljövänliga ”nya teknologi”.
Jag hittade inga hållbara bevis för de extraordinära egenskaper som avjoniserat vatten påstods ha
Utan att här kunna gå in på detaljer (då detta inlägg annars skulle kunnat fylla en mindre bok), hittade jag heller inga hållbara bevis eller annat övertygande stöd för de extraordinära egenskaper som avjoniserat vatten påstods ha. I officiella dokument, presentationer och andra framställningar som representanter för SWATAB lade fram, förklarades mekanismen hos avjoniserat vattens egenskaper på ett vis som framstår som pseudovetenskapligt, helt klart även för någon som fått dåligt betyg i kemi. Uttalanden som att vatten skulle sträva mot sitt naturliga jämviktstillstånd, och därmed bete sig som plusladdat (när det inte finns några lösta mineraler i det) för att därvid bryta de negativa laddningarna mellan smuts och tyg, borde få den mest lättlurade att bli skeptisk. Det var dock först när jag hörde att ett flertal hyresvärdar, och inte minst flera äldreboenden i Kristianstad, redan installerat SWATAB:s system i sina tvättstugor, som mitt bekymrade uttryck bytte till ett drag av beslutsamhet.
JO-anmält för att granska Energimyndighetens okritiska sponsring
Min beslutsamhet att försvara vetenskaplig metod, kritiskt tänkande, sunt förnuft, skattemedel och, inte minst, respekt för medmänniskor ledde mig in i en fantastisk resa som ännu inte är avslutad. I början trodde jag att det skulle räcka med några välriktade e-postmeddelanden, som tog fasta på det uppenbart suspekta i SWATAB:s påståenden och ovilja till öppenhet med data, för att deras etablerade och kommande kunder skulle anta en sund skeptisk attityd. Då inte detta verkade ha någon effekt, bytte jag strategi till att lämna in formella anmälningar till olika tillsynsmyndigheter – till Konsumentverket för den felaktiga marknadsföringen, till JO för att granska Energimyndighetens okritiska sponsring och till Kemikalieinspektionen för att utreda om denna typ av fettlösande vatten krävde klassning som ny typ av ämne (som allmänheten exponeras för). Ingen av dessa anmälningar ledde till något formellt fällande eller någon formell anmärkning, av en eller annan anledning som går att härleda till tolkningsdetaljer.
Jag engagerade mig i bloggar och sociala medier
Då tillfrågade journalister, med något enstaka undantag, verkade ha ett svalt intresse för ämnet gjorde jag också något för mig annars fullständigt främmande och obekant – jag engagerade mig i bloggar och sociala medier som YouTube i ett försök att skapa en plattform för att kunna sprida kännedom om svårbemötta argument och fakta, såväl som emellanåt ganska provocerande satir. Om inget annat, så ledde detta till att åtminstone SWATAB och dess närliggande stödorganisationer började betrakta mig som ett allvarligt irritationsmoment. Att exempelvis min arbetsgivare kontaktats centralt, med påtryckningar om att få mig att backa tillbaka, ser jag som ett säkert tecken på detta.
Ingen vill framstå som dum nog att låta sig bli pålurad ett dyrt system
I nuläget har jag kommit fram till att det sannolikt finns ett flertal olika samverkande krafter som gör det väldigt svårt att bryta denna osunda spridning av pseudovetenskapliga föreställningar och tveksamma tvättmaskiner.
För det första råder en väldigt hög allmän miljömedvetenhet och dessutom specifika krav på energibesparing. SWATAB:s system genererar onekligen inga tvättmedelsrester som förorenar våra hav och ger dessutom minskad energiåtgång, dels för att tvättvattnet inte behöver värmas och dels för att torkningen av de tvättade kläderna påstås gå fortare när de är fuktiga av DIRO-vatten.
För det andra finns det en stark tendens hos exempelvis hyresvärdar, som så småningom inser att det inte fungerar så bra som de hoppats, att gärna mörka detta ovälkomna faktum. Detta helt enkelt för att ingen vill framstå som dum nog att låta sig bli pålurad ett dyrt system som man rimligen borde förstått inte kunde fungera.
För det tredje fungerar utdelade priser, utmärkelser och sponsorpengar som en fantastisk språngbräda i SWATAB:s marknadsföring. Inte skulle de väl exempelvis kunnat få miljonbelopp från Energimyndigheten om deras system var baserad på pseudovetenskap?!
Tvättmedelsfri tvättmaskin är ett hån mot den vetenskapliga metoden
Den tvättmedelsfria tvättmaskin som går på avjoniserat vatten är ett hån mot flera viktiga områden, händelser och… molekyler, exempelvis: Vetenskap, som vi kan tacka vårt nuvarande näst intill obegripliga välstånd för, kvinnans frigörelse, som vid en viss tidpunkt kan kopplas till just tvättmaskinen och vatten, utan vilken välkänd enkel molekyl det inte hade funnits något liv på denna planet.
Med detta i bakhuvudet, låt oss bryta den nu inledda negativa spiralen genom att börja använda sunt förnuft igen – så att hyresgästerna i Rinkeby slipper tvätta sina kläder på gården i en tvättbalja á la år 1800.
Det kan vara förlåtligt att begå misstag och är alltid hedervärt att rätta till dem.
David Wensbo Posaric // david@wepo.se
Läs gårdagens artikel om tvättstugan, där även HSB och SWATAB uttalar sig.
