Det var en av de där ljuva sommarkvällarna, som den här sommaren har bjudit oss. Ängen mellan Tensta och Spånga IP var full med folk och filmen Black Panther visades på en gigantisk filmduk. Det är historien om det afrikanska landet Wakanda, som utvecklats utan kolonisation och i splendid isolation. Ett land med oändliga rikedomar, som de använt på bästa sätt. De känner till omvärlden, men världen känner inte till dem.

Det är en saga om hur ett samhälle kan blomstra på egen hand och av ett folk som aldrig förslavats. Drömmen om ett bättre samhälle finns och har alltid funnits. Ibland handlar det om religion, ibland om politik. Det är en vacker dröm, en utopi, som människan behöver. Särskilt i vår tid. För nog kan vi bättre än så här?

Naturligtvis går inget lätt, även Wakanda har fiender. Det enda som stör mig är att snubben från CIA framstår som en hygglig typ. CIA som stått bakom så många militärkupper och invasioner att det är svårt att hålla räkning på dem.

Men i filmen segrar de goda. Såklart. Det avancerade samhället Wakanda beslutar sig för att dela med sig av sina rikedomar och kunskaper. ”De kloka bygger broar”, säger Wakandas kung T’Chaka. ”De dumma bygger murar.”

Kerstin Gustafsson Figueroa
Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar
You May Also Like

Om konsten att balansera

”Vet du, det har aldrig varit värre än idag.” Hon har bott…

I Ingas kök finns ingen plats för SD

Sedan många år tillbaka är det fest hemma hos Inga, 88, när…

Erik Helmerson har ingen koll alls

Polisen är inte ”ortens fiende” slår Erik Helmerson i Dagens Nyheter fast i en krönika för några veckor sedan. Som om han har någon koll.

Det är det här med religion och tradition

Det är det här med religion och tradition. För några år sedan intervjuade jag en somalisk tjej om hur hon och hennes familj firade eid. Vi träffades utomhus och hon hade precis kommit ut från moskén. ”Ja, vad handlade predikan om idag då?” frågade jag. ”Jag vet inte”, svarade hon. ”Jag förstod inte, han talade arabiska.”