Vi lever i en märklig tid när ingenting längre är som förut. Och ändå är det mesta sig precis likt. Husen står kvar, bussarna rullar och i affärerna finns varor. Men vi är med om något som flera generationer efter oss kommer att minnas och tala om. 

Jag hoppas att ni mår bra. Så bra som det går att må nu. Nu vill jag be er om en sak. Skriv till oss och berätta hur ni har det. Dokumentera din vardag.

Om dessa dagar, veckor, månader, kommer det att skrivas romaner, spelas in filmer och sättas upp pjäser. Men det är bara Järvaborna som kan berätta om hur det var i Järva. 

Skriv om du sitter i karantän och hur du klarar det.
Berätta om du fortfarande arbetar och hur det känns.
Vad är svårast?
Ser du något gott komma ur detta?
Skriv hur du tror att det slutar?
Hur kommer vi att förändras? Kommer vi att förändras?
Vad måste förändras?

Skriv kort eller långt, som en dagboksanteckning eller ett brev till en vän. Eller kanske till en ovän.

Vill du inte skriva, ta bilder av din vardag.

Vi startar en serie nu – skriv till oss i coronans tid!

Hjälp till att dokumentera den här tiden. Om dessa dagar, veckor, månader, kommer det att skrivas romaner, spelas in filmer och sättas upp pjäser. Men det är bara Järvaborna som kan berätta om hur det var i Järva. 

Skriv, bara skriv.

Skicka text och bilder, eller bara text eller bilder, till redaktionen@nyhetsbyranjarva.se 

Kerstin Gustafsson Figueroa
Lämna ett svar
You May Also Like

Därför skriver jag om Fristads servicehus

”Om jag berättar något för dig, har du tystnadsplikt då?” Jag försäkrade kvinnan som ringde att en journalist aldrig röjer sina källor. Då började hon prata.

Om skatten, SVT och sanningen

Om nu någon har missat det. Förra året gick Region Stockholm 5,8 MILJARDER plus. Det var samma år som vårdpersonalen höll på att arbeta ihjäl sig och besparingarna var ständiga. ”Byt inte lakan så ofta, använd inte så många bindor, den där bedövningen är för dyr…”

Är det så här det kommer att bli?

Första gången jag skulle rapportera från ett möte i stadsdelsnämnden glömmer jag aldrig. Det var ett mycket välbesökt möte i Tensta Träff

De kör det allmänna i botten

En liten pojke i rullstol sitter ensam vid rulltrappan, uppe vid spärrarna i Sundbybergs centrums tunnelbanestation. Hans mamma har åkt ner med de andra syskonen och ställt dem nere på perrongen.