Så var Järvaveckan över för den här gången.
Fem dagar i tält, alldeles frivilligt. Första kvällen höll vi på att frysa ihjäl. Kväll nummer två var det varmt, men duggregn. De sista tre dagarna var det sol och ökenhetta.

Politiskt jippo? Definitivt.
Kommersiellt? Verkligen.
Var det värt besväret? Absolut.

Politiskt jippo? Definitivt.
Kommersiellt? Verkligen.
Var det värt besväret? Absolut.

Många verkar ha orealistiska förväntningar på ett sådant här evenemang, det blir vad man gör av det. Klart är att färre företrädare för lokala föreningar var på plats, men fler Järvabor har hittat till Spånga IP. Det var full fart hela tiden. Jag hann bara med ett seminarium, förutom vårt eget. Det handlade om trygghet och polisvåld och var mycket intressant. Tänk så mycket mer intressant som hade kunnat sägas om hela Järvas föreningsliv hade varit med.

Vi från Nyhetsbyrån Järva har (bland annat) bevakat partiledarnas tal. Ibland är det ett tufft jobb, det är så mycket strunt som sägs. Det tar emot att referera sakligt, när man helst av allt vill vråla ”du ljuger!” eller ”hur skulle det gå till?”. Men så fungerar det inte. Vi refererar som journalister. SD hoppade vi över. Där går gränsen för oss.

Och slutligen – glad midsommar alla!

Kerstin Gustafsson Figueroa
Lämna ett svar
You May Also Like

”Vad fan får vi för pengarna?”

Jag tillhör dem som länge hade en fast telefon. Det har jag inte längre, men jag håller fast vid Telia. Varför, frågar en del. Ja, jag orkar liksom inte byta.

När ledningen inte lyssnar

”Ledningen är tondöv, de lyssnar inte. Vid en skjutning skickade de ut…

Är det verkligen fler ordningsvakter vi vill ha?

Den gravida kvinnan som brottades ner på tunnelbanan inne i city födde sitt barn för tidigt. Ordningsvakterna åtalas inte, utan återgår i tjänst som om ingenting har hänt. Vad händer med ordningsvakten som så brutalt behandlade en tolvåring i Kista galleria? Hans arbetsgivare tycker inte att något fel har begåtts.

Det finns inget farligare än hopplöshet

Det började redan förra sommaren, med alla bränder och hettan som inte gav sig. Den här sommaren har jag märkt att katastrofkänslan sprider sig. Inte bara det faktum att isarna smälter, och djurarter utrotas, utan även hotet om krig är påtagligt. Min yngsta oroar sig för framtiden och jag försöker lugna henne. Exemplen från historien är många, då det sett nattsvart ut men människorna ändå har lyckats vända utvecklingen rätt.