Anette Meliane om territoriell stigmatisering.

Jag bodde sju år i en jättefin nyrenoverad, men dyr, hyresrätt hos kommunala bostadsföretaget Familjebostäder i Rinkeby. Jag hade ett eget förstahandskontrakt. Men så ändrades min ekonomi och jag valde att flytta till något billigare i Rinkeby.

Min nya värd (Drott) som jag skrev kontrakt med sålde fastigheten efter tre månader till ett annat litet fastighetsbolag (minns inte namnet nu). I lägenheten fanns rödmögel, trasiga tapeter och hål i dörrar och väggar.

Den nya fastighetsägaren gjorde inget åt mina upprepade felanmälningar, utan sade att de skulle göra en inventering av lägenheterna först. Den inventeringen lyste med sin frånvaro, under mina två år kom ingen och inventerade eller åtgärdade något alls. Det som var trasigt fick vara trasigt. Meterlånga bitar tapet som hängde rakt ut, rödmögel i badrumstaket och trasiga dörrar var tydligen standard i Rinkeby.

Det som var trasigt fick vara trasigt.

Den nya ägaren visste att han skulle komma undan. Efter ett par år hörde jag att värden sålt vidare, med maximal vinst såklart. Jag sökte intensivt ny bostad och lyckades flytta.

Av en händelse snubblar jag nu över ett videoklipp och en artikel från Hem&Hyra, som visar hur hyresgäster bor med barn bor i mögliga, hälsofarliga lägenheter på Rinkebyplan. Lägenheterna är så undermåliga att boende inte ens har möjlighet att laga mat på grund av en trasig spis som inte repareras.

Det visar sig att det är socialtjänsten som hyr och betalar hyra till Snabbaboenden, ett privat företag. Det företaget hyr i sin tur bostäderna av Familjebostäder, Stockholm stads eget bostadsbolag.

Sedan hyrs lägenheterna ut för 840 kronor per natt till bostadslösa barnfamiljer.

Både Familjebostäder och Micasa hyr ut bostäder till Snabbaboenden, som enligt bolagets årsredovisningar gör miljonvinster när de hyr ut lägenheterna till bostadslösa.

Avtalet mellan Snabbaboenden och Familjebostäder visar att bolaget betalar cirka 4 000 kronor i månaden för en etta. Sedan hyrs lägenheterna ut för 840 kronor per natt till bostadslösa barnfamiljer, som bor där i månader. Månadshyran blir då 25 000 kronor.

Hur kan socialtjänsten hyra hälsofarliga och trasiga bostäder som barn ska sova och bo i? 

Hur kan socialtjänsten hyra hälsofarliga och trasiga bostäder som barn ska sova och bo i? Och varför behövs en mellanhand till ett privat företag? Socialtjänsten beter sig på samma sätt som den privata värd jag hyrde av. Så här kan de inte göra i Vasastan eller i city, men i Rinkeby verkar det gå bra. 

Såklart att politikerna vill sälja sina eftersatta bostäder till Rinkebys hyresgäster. Det är ett mycket stort renoveringsbehov som de vill bli av med.

Anette Meliane
Lämna ett svar
You May Also Like

Kvinnorna bär oss genom krisen

Statistiken visar att fler män än kvinnor blivit allvarligt sjuka av coronaviruset och dödligheten är högre bland män. Ändå är det kvinnorna som drabbas hårdast av pandemin. Kvinnor i världen, kvinnor i Sverige och kvinnor i Järva.

Ensamboende i adventstider

Man skall visst börja säga julkalender i stället för adventskalender. Hur som helst så har jag tagit fram lite av julpyntet, så sedan igår kväll hänger den lilla adventskransen av granbarr och kottar på min ytterdörr.

Den som inte har någon framtid räds inte galler

Det enda som skulle kunna sätta stopp för det dödliga våldet är det enda som samhället inte är beredd att erbjuda. Hopp.

Ingen tänker lämna de gamla för att dö utan vård

Panyotis Hatzipavlis skriver att patienter över 80 år inte ska få intensivvård. Han har lyckligtvis fel. Och om han hade rätt så skulle sjukvården bryta mot svensk lag.