Det skulle kunna bli hur bra som helst. Tänk om Hästa gårds 185 hektar skulle brukas av lokala företag och föreningar. Ekologiska grönsaker och frukt, tillräckligt för att förse Järvas alla förskolor, skolor och servicehus. Det skulle räcka till självplock och kolonilotter också. 185 hektar är STORT, mer än 250 fotbollsplaner.

Där skulle arbetslösa i olika åldrar få arbete, sjukskrivna få rehabilitering, förskolebarn kunde lära sig varifrån morötterna kommer. Ungdomar kunde ansvara för transporterna, på cykel eller moped. Andra kunde filma arbetet, dokumentera det för eftervärlden. Det skulle behövas ett fik, som också serverade luncher. En plats för arbete, nöje och rekreation för alla åldrar.

I Järva bor människor från hela världen, många av dem har erfarenhet av jordbruk och odling. I gemensamt arbete uppstår något värdefullt. Språkliga hinder övervinns, fördomar bryts ned, umgänge utvecklas över alla gränser.

”Vi kan inte förlita oss på eldsjälar” säger den ansvariga tjänstemannen på kommunen. Nej, men ta vara på dem måste ni. Annars blir det ingenting. Lita på Järvabornas egen kraft och förmåga.

Kerstin Gustafsson Figueroa
Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar
You May Also Like

Om skatten, SVT och sanningen

Om nu någon har missat det. Förra året gick Region Stockholm 5,8 MILJARDER plus. Det var samma år som vårdpersonalen höll på att arbeta ihjäl sig och besparingarna var ständiga. ”Byt inte lakan så ofta, använd inte så många bindor, den där bedövningen är för dyr…”

”Nu sätter de på sig skyddsvästarna igen”

Han ringde en eftermiddag och jag märkte att det var något. Han lät så ledsen. ”Nu är det oroligt i Tensta”, sade han. ”Nu sätter de på sig skyddsvästarna igen.” Dödsskjutningarna i landet blev fler under 2018, men just i Järva har det faktiskt varit lugnare. Men den senaste tiden har stämningen i stadsdelen försämrats.

Erik Helmerson har ingen koll alls

Polisen är inte ”ortens fiende” slår Erik Helmerson i Dagens Nyheter fast i en krönika för några veckor sedan. Som om han har någon koll.

Det är ett tufft jobb, men någon måste göra det

Järvaveckan är över för den här gången. Fem dagar i tält, alldeles frivilligt. Första kvällen höll vi på att frysa ihjäl. Kväll nummer två var det varmt, men duggregn. De sista tre dagarna var det sol och ökenhetta.