Tvättmaskinerna, som sägs tvätta rent utan tvättmedel, har nu testats experimentellt.
– Nej, vattnet är inte ultrarent och kan därför inte ha de fantastiska egenskaper som det påstås, säger forskaren David Wensbo Posaric.
Hyresgästerna på Rinkebysvängen har protesterat i över ett halvår mot de nyrenoverade tvättstugorna, som har maskiner som tvättar med avjoniserat vatten. Missnöjet är stort och hyresgästerna tycker inte att tvätten blir ren. Forskaren David Wensbo Posaric läste i Nyhetsbyrån Järva om deras problem och skrev sedan om sina synpunkter på metoden. Han menar att SWATABs maskiner vilar mer på önsketänkande än beprövad vetenskap.
Malmös kommunala bostadsbolag, MKB, har nu låtit honom göra ett stringent vetenskapligt experiment för att kontrollera om SWATABs tvättmaskiner verkligen tvättar med avjoniserat, så kallat ”ultrarent”, vatten. Förutom representanter för MKB, så var även SWATABs VD Mats Marklund med när experimentet gjordes.
– Jag tog med mina egna kläder hemifrån och tvättade dem där. Sedan mätte jag helt enkelt vad det var för mineralhalt i vattnet som kom ur maskinen vid varje sköljning, säger David Wensbo Posaric.
SWATAB menar att vattnet måste vara väldigt rent för att få sådana egenskaper att det tvättar rent utan tvättmedel.
– SWATAB har fått folk att folk att tro att deras maskiner med ”ultrarent vatten” gör ett trolleritrick. Men så fort vattnet möter smutsiga kläder med lättlösliga salter och mineraler från till exempel svett, så upphör det ju att vara rent. Den stora frågan var därför om sköljningarna under tvätten skulle klara av att späda bort dessa mineraler till sådan grad att vattnet blev tillräckligt rent för att få sina nödvändiga tvättegenskaper. Vilket inte hände.
Det hade blivit lika bra resultat, eller lika dåligt, i vanligt kranvatten
Under testet användes ett program för ”hårt smutsad tvätt” och efter varje sköljning mättes vattnet.
– Det sista vattnet som kommer ut borde vara ultrarent, men det var det inte. Det fanns fortfarande 16 milligram per liter av upplösta salter och mineraler i vattnet, vilket är långt över vad man kan kalla ”ultrarent”.
Men blev kläderna rena?
– Det kollade jag inte ens. Det var inte det som testet gick ut på. De flesta kläder blir hyfsat rena om de sköljs flera gånger. Det hade blivit lika bra resultat, eller lika dåligt, i vanligt kranvatten. Jag tvättade om allt hemma sedan, min fru hade aldrig accepterat något annat.
Kerstin Gustafsson Figueroa
Nyhetsbyrån Järva väntar på en kommentar från SWATABs VD angående testresultatet.
Här skriver David Wensbo Posaric själv en sammanfattning av experimentet:
”En typisk personlig tvättkorg med normalt smutsad tvätt (3,97 kg) tvättades under 2019-12-12 i en av MKB:s tvättmedelsfria tvättmaskiner i området Rönnen i Malmö. Tvätteffektiviteten hos denna typ av tvättmaskiner påstås vara beroende av en hävdad speciell tvättförmåga hos ”ultrarent vatten” i sig och ett program “för hårt smutsad tvätt” användes vid detta tillfälle. Följande koncentrationer av lösta ämnen i det utgående tvättvattnet uppmättes efter var och en av de fem tvättcyklerna: 351, 247, 42,7, 21,7 och 16 mg/L. Sammanfattningsvis kan noteras att de tvättade kläderna därvid aldrig under tvättningen, åtminstone inte under någon praktiskt signifikant tidsperiod, utsattes för vad som vanligen kan kallas för ”ultrarent vatten”, definierat som ett vatten i vilket mineralkoncentrationen understiger 0,1, 1 eller åtminstone 5 mg/L. Dessa experimentella resultat är således inte förenliga med de hävdade inneboende speciella tvättegenskaperna hos ”ultrarent vatten”, ponerat att tvätten blev godtagbart ren (ej studerat). Det spekuleras i att ett subjektivt upplevt eller faktiskt godtagbart tvättresultat huvudsakligen kan härledas till en viljemässigt inducerad övertygande tro i det förra fallet, optimerade mekaniska och sköljmässiga tvättprogram i det senare fallet, eller olika kombinationer därav, snarare än en hittills okänd och spektakulär egenskap hos vatten som påkallar revidering av vedertagna teorier inom kemi och fysik.”
