Jag är en kille som är 22 år och uppväxt i Järva. Jag har mycket på hjärtat som jag vill skriva av mig, Jag undrar, jobbar makthavare för medborgare eller emot medborgare?
Jag blir väldigt fundersam med tanke på alla deras dumma beslut de tar. Förorten behöver mer resurser och då snackar vi inte fler poliser. Vi snackar mer av det gamla fina: ungdomsgårdar, fotbollsturneringar, basketturneringar, event och GEMENSKAP. Inte nedläggning av Husbys hjärta och krossade drömmar för våra tonåringar, som inte har någon annanstans att hänga än i centrum. Och sen pratar de om otrygghet på våra torg. Det är inte otryggt, det är ungdomar som inte har någonstans att ta vägen. Ha lite verklighetsuppfattning.
Backa bandet fem år tillbaka i tiden
Skulle vi backa bandet fem år tillbaka i tiden, så skulle jag beskriva Järva som mitt hem, mitt hjärta och min framtid! Jag kunde vara ute till vilken tid som helst utan att vara orolig över något. Jag kunde se ut precis som jag ville, och slippa att en polis drar mig ut från bilen utan att jag är misstänkt för något.
Jag kunde åka till mötesplatser i olika orter och träffa vänner för att spela fotboll. Jag kunde se upp till våra äldre eldsjälar, som var ute och jobbade, antingen som fältassistenter, fritidspersonal eller som vi kallar det i orten ”borgmästare” (våra äldre som alltid ville oss gott).
Idag lever vi med en kriminalitet som ingenting verkar kunna stoppa
Ju äldre min årskull blev så kunde vi se att nästa generation skulle bli den värsta Sverige har skådat. Idag lever vi med en kriminalitet som ingenting verkar kunna stoppa. Femtonåringar som springer runt med vapen på våra gator. VI KUNDE SE DET KOMMA, men ni lyssnar inte på oss. Därför sitter vi i skiten! TILLSAMMANS!
Nu står vi och skriker och försöker förklara för er att det bara kommer bli värre, men ändå väljer ni att strunta i det och ta era egna beslut. Vad gör vi? Vi är helt försvarslösa. Är den enda utvägen att flytta härifrån? Så borde det inte vara.
Då är jag tillbaka i hålet vi grävt
Idag jobbar jag som tjänsteman och bär hela jeans och skjorta på jobbet. Jag blir inte stoppad av polisen länge, jag är inte ”otrygg”. Anledningen är ju att jag inte ser ut som en ”orten-kille”. Men så fort min vinterjacka med pälskant på luvan kommer fram, ja då blir jag stoppad och visiterad igen. Då känner jag mig lite otrygg, då är jag tillbaka i hålet vi grävt.
Jag är besviken på att våra politiker vägrar lyssna på oss.
Järvas ”politiker”, vakna!
Foto: Alex Iby/Unsplash
